En man hade en dröm en natt.
Han drömde att han vandrade på en strand tillsammans med Gud.
Över himmelen passerade scener ur hans liv.
För varje scen såg han att det var två par fotavtryck i sanden, de ena tillhörande honom själv, och de andra tillhörande Gud.
Då de sista scenerna passerat förbi såg han tillbaka på fotavtrycken
i sanden. Han la märke till att flera gånger längs den smala livsstigen var det endast ett fotavtryck. Han såg också att det var vid de tillfällena som han hade haft de svåraste och mest besvärligaste ögonblicken i sitt liv.
Detta plågade honom svårt och han bestämde sig att tala med Gud. Han sa ”Gud du lovade att från det ögonblick jag bestämde mig att följa dig, skulle du gå vid min sida hela tiden.
Jag har sett att vid de svåraste stunderna i mitt liv är det bara ett par fotavtryck i sanden. Jag förstår inte, att när jag behövde dig som mest då lämnade du mig”.
Gud svarade, ”Min son, mitt kära älskade barn, jag tycker så mycket om dig och jag har aldrig lämnat dig. Det är riktigt att under din svåraste tid i livet med nederlag och besvikelser så kan du bara se ett par fotavtryck, för då bar jag dig”.
1 kommentar:
Godmorgon....
Sitter och gråter som attan här efter att jag läst om Albin.
Så sorgligt.
HA en underbar vecka.
Kram Anne
Skicka en kommentar