Skitdag!

Förbaskat!
I morse när jag satt och drog på mig mc-stövlarna för att åka på jobbet så vred jag till knät så det blev en sån där "låsning" ni vet (ni som hängt med er vet nog, annars klicka här).
Efter vurpan i augusti så har jag knät inte varit sig likt. Nu har det varit riktigt bra en längre tid. Har inte haft några låsningar sedan i januari, så jag har intalat mig att "det har nog läkt ihop lite". Jag vet ju att jag har en spricka i korsbandet och att menisken är "fransig". Står på kö för operation, men nu har ju den andra operationen varit prio 1 såklart så knäproblemen har liksom hamnat i skymundan.

Men idag så gick det alltså inge bra alls.
Låsningen brukar hålla i en stund och sen är det bra igen, bara att kliva upp och stödja på knät som vanligt. Inte idag. Nu har det hållt i sig sedan 7.30 i morse så nu tror jag att det är samma fel som efter olyckan. Dvs vila i x antal veckor. Uffe var hit och hämtade upp kryckorna ur källaren åt mig eftersom jag inte kan stöjda på knät. Blääääääää. Det här behövde jag INTE nu!

Det är strejk på ortopeden. Strejk på kirurgen. Är det överhuvudtaget någon idé att ringa en läkare och tala om att "hallåååå, lilla jag har fått problem med knät igen". Kan tänka mig vad jag får för svar; Det finns nog inget annat att göra än att vila...
Jag har ingen lust att vila nu!
Fattas bara att de ringer från kirurgen och säger att jag fått tid för min gastric bypass. Fattas bara det! :-(