Operationen

Tänkte skriva lite om min operation, mest för egen del, så jag kommer ihåg hur det var. Jag börjar med själva operationsdagen, sen blir det fortsättning så småningom...
Ni som inte är intresserade kan använda det röda krysset längst upp till höger ;-)

Anlände till Hudiksvall kl 7 på morgonen den 4 juni. Var faktiskt inte särskilt nervös. De hade sagt att jag kanske skulle få vänta till framåt 11-12 innan jag fick opereras men direkt jag kom så fick jag säga hej då till mamma, väga mig (hade gått ner 16 kg) och duscha i hibi-scrub. Sedan blev jag nerrullad på operation.

Där var det ganska mycket folk, de höll på att göra i ordning sängen m.m. En lite hispig sköterska skulle sticka mig i armen och jag sa då att "jag är svårstucken, men stick där *pekade* så brukar det gå bra". Naturligtvis stack hon på ett annat ställe och det funkade såklart inte. Det visade sig senare att jag blev helt sönderstucken både på händer och armar.

De bäddade ner mig på sängen och spände fast benen. Jag fick ligga med armarna rakt ut. Narkosläkaren kom så småningom och då hade de stuckit mig i handen till slut, jag skulle få narkosmedlet där. När det var dags fick jag andas i en mask och det har jag alltid haft lite panik för, jag typ hyperventilerar och då får jag inte luft. Men det gick bra, vips somnade jag.

När jag vaknade låg jag på Intensiven, då var klockan ca 12. Var helt groggy och sluddrade och orkade knappt hålla ögonen öppna. De pratade och grejade med mig, läkaren som opererade mig var också in (snygg!) men jag minns inte vad han sa.

Jag sov nog nån stund där, på eftermiddagen vaknade jag och behövde gå på toa. Men jag hade typ inga ben så jag skulle pinka i ett bäcken. Ja lycka till tänkte jag. Det funkade inte. Så jag hasade mig över i en stol där de satte bäckenet under, då gick det bra. Sov en stund igen. Sen fick jag blåsa i en pipa hela tiden, det tyckte jag var skitjobbigt. Det är för att lungorna så börja fungera som vanligt igen, de liksom säckar ihop under operationen...

De ville att jag skulle kliva upp och stå, det är tydligen viktigt. Helst ska man gå några steg också. Jag kände mig väldigt kavat och rätt pigg, hade dessutom precis fått smärtlindring, så jag gick (med hjälp) till toaletten eftersom det var dags igen. Allt gick bra. Men när jag var klar och skulle gå ut så kände jag "nu svimmar jag". Har aldrig svimmat i hela mitt liv, det var skitläskigt. Men jag svimmade inte. De hämtade en rullstol och skjutsade mig tillbaka till sängen för jag klarade inte att gå.

Då satte jag mig i en skön fåtölj. Där satt jag hela kvällen och tittade på tv. Sov några minuter ibland. Jag fick också en rumsgranne. En bråkig tant som låg och skrek "hjälp". Dessutom drog hon av sig pulsmätare etc hela tiden så det pep kring hennes säng. Ruskigt irriterande. Droppen var när hon ringde på hjälp för femitelfte gången och frågade för typ 4:e gången
-Varför ligger jag här och inte på mitt rum
-Du är ju opererad nu, du ligger på uppvaket"
-Jaha, men var är mina tänder då???
-De ligger säkert här i påsen (man fick en påse på sängkanten för sina personliga saker)
De letade men hittade inga tänder.
-Har du inte tänderna i då?
-Har jag det?
Sköterskan kollade, jodå, visst hade tanten tänderna i!
Tanten flyttade tack och lov upp på avdelning under kvällen så jag fick lugn och ro.

När jag skulle flytta mig från fåtöljen till sängen så gick det inte. Jag hade så jäkla ont i axlarna (?) så jag kunde helt enkelt inte. De fick pumpa i mer smärtstillande innan jag kunde ta mig den meter det handlade om. Skitjobbigt.

Jag förstod inte riktigt varför jag hade ont i axlarna, men det är tydligen för att de blåser in luft (eller gas eller vad det nu är) i magen under operationen, då fylls tydligen även bröstet med luft. Sen tippar de väl en lite bakåt tror jag och det innebär att man får ont i axlarna.

På morgonen kom snyggdoktorn igen och sa att jag hade varit helt koko när han var där dagen före. Men han sa i alla fall att operationen hade gått bra, han berömde mig för att jag hade gått ner så mycket före, det hade underlättat för dem som opererade. Så fick jag flytta upp på avdelning...

Fortsättning följer...