Glada Hudikteatern

Jag blir arg när jag tittar på SVT Play på Uppdrag Granskning om Per Johansson och Glada Hudikteatern... Har de glömt Pers engagemang och arbetsinsats? Det är ju ändå hans idé, om inte Per Johansson fanns så skulle de utvecklingsstörda fortfarande lära sig att knyta skor. För bövelen!

Jag har precis avslutat ett engagemang i en amatörteater. Vi har repat ca 20 timmar i veckan och däremellan läst manus. Vi började i maj och avslutade det hela i tisdags. Jag har gladeligen gjort detta utan ersättning, för det handlar inte om pengar!

Enligt teaterförbundet så är "rimligt gage" för amatörteater ca 1500-2000 kr/föreställning. Uppdrag granskning är upprörda för att de utvecklingsstörda får 950 kr/föreställning. Hahhahahha! Jag måste ringa Janne Josefsson och påtala att vi inte har fått en endaste krona.

Det finns saker som Per Johansson har gjort som jag tycker är fel. T.ex tagit ut dubbla reseräkningar. Jag känner inte Per och vill inte på något sätt försvara honom, men jag vet att det finns människor som har NOLL KOLL på papper/blanketter etc och som skulle kunna skriva tredubbla reseräkningar för att nästa sekund glömma att de har skrivit en enda. Jag hoppas att det är av dumhet/glömska som herr Johansson har skrivit dubbla reseräkningar.

Hur det än är så tycker inte jag att han verkar vara något annat än en god människa.

Teaterpremiär

L ringde i måndags. Sa att han bara ville kolla så allt var bra med mig och om allt kändes ok efter vårt lilla kuttrasju i lördags. Det var omtänksamt av honom... även om allt var nog så oskyldigt!

Igår hade premiär på vår teaterpjäs "Vad är problemet". Vi var sjukt nervösa allihopa. Reine Regissör var nog nervösast av oss allihopa, så han satte sig i ett angränsande rum. På genrepet i måndags så glömde alla utom Alexander några repliker. Det gjorde ju att pressen var oerhört stor igår. Men det gick bra. När jag läste min sista replik så liksom rann allting av mig. Dels är det så starka ord, sen var det väl spänningen som släppte också. Så jag började att gråta. När jag gråter så kan jag inte prata. Så det blev lite jobbigt. Men det kändes liksom bra på nåt sätt ändå...

L ringde igår också. Och idag. Suck. Nu ska vi inte dra igång något här för det slutar bara i strul, det vet då jag det. Suck.

Hot shot och Botjitta!

Superrolig 40-årsfest i lördags. Jag är ju så himla lättpåverkad efter min GBP. Förr kunde jag dricka en flaska vin och ändå känna mig nykter, nuförtiden sluddrar jag efter 2 glas. Jag hade förberett ett litet "tal" till Eva. Det var nervöst men det gick bra. Avslutade med lite nostalgi och bjöd Eva på en hot shot som var vår standarddryck förr i tiden. Sen fick vi ju sjunga Botjitta också, bara det liksom hahahhaha.

På festen var en man som jag har tyckt mycket om. Jag kan nog inte skriva allt jag vill om honom här, för man vet aldrig vilka som läser. Vi kramades och det gjorde gott men ändå inte. Svårt att förklara med ord här.

Igår repade vi hela kvällen, idag har vi genrep i Färila och i morgon har vi premiär för vår teater "Vad är problemet?" Fyyy vad nervöst! Jag har några repliker som är svåra att komma ihåg men jag tror väl att det ska gå vägen...

Trattkantareller, nya skor och teater

En kort uppdatering...
Livet är bra mycket bättre nu. Det svänger visserligen lite upp och ner men mest är det upp just nu. Jag har ett bra jobb, jag älskar mina elever och jag har bra kollegor.

Jag trivs i mitt hus trots att jag är på lite husvisningar då och då. Jag blir nog kvar här som det känns och det är skönt att det ändå är helt ok att det blir så.

I helgen väntar teaterrep, nästa vecka har vi premiär. Det är fruktansvärt ångestladdat måste jag säga. Ingen av oss kan våra repliker, det ändras hit och dit hela tiden och jag har skitsvårt att komma ihåg "var det si eller var det så" eftersom det ändras hela tiden. Gaaaaaaaaahhhh!

På lördag ska jag på 40-årsfest och det ska bli så jäkla kul!

Idag kom mamma med en massa trattkantareller som nu är rensade och ligger på tork. Inte helt fel. I <3 mamma!

Positiv feedback

Förra veckan var en riktig skitvecka. Jag var låg både måndag, tisdag och onsdag. Onsdag eftermiddag var jag på ett möte på Vintergatan och när precis skulle ila iväg till teaterrepet så säger rektorn på skolan "har du tid i 2 minuter, jag har två grejor jag behöver ta upp med dig".
När vi kommer till hans rum så spänner han ögonen i mig och säger "du ska väl inte sluta?"
Han hade hört att jag fått jobbet på Lust och Lära i Bollnäs eftersom han känner rektorn där. Jag förklarade att jag INTE ska sluta, utan att Lust o Lära är på kvällstid. Då sa han "det var en jäkla tur det" och sen bara överröste han mig med beröm. Jag höll på att börja gråta. Det är säkert! Jag stod och svalde och svalde... Han berättade vad eleverna sagt om mig, vad lärarna tycker om mig och slutligen vad han själv har för uppfattning om mig.

Fan, jag duger, jag ÄR BRA! Jag kände mig så glad och pigg när jag gick från skolan måste jag säga. Vad skönt att ÄNTLIGEN få lite feedback, det händer inte särskilt ofta...

Vad har hänt annars då? Jaa inte mycket.... Var på supertrevlig vinkväll hos Jennie i fredags. Sov över hos Anna-Lena och i lördags var vi på Finess och fikade. Det var urlänge sen jag hade tid att fika! Söndag var det teaterrep igen och ikväll likaså. Jag har idag varit på Vintergatan hela dagen och efter lunch åkte jag med niorna till kondomfabriken i Hennan. Riktigt intressant var det!

Blääääääää

Jag behöver bli upplyft, inte nertryckt. När jag är ute på tunn is så behöver jag få veta att jag duger, inte att jag är dålig. När jag blir nertryckt så ältar jag. Jag vågar sällan säga något till någon utan vrider bara på OFF vad gäller känslolivet.

Jag veeeet. Jag har inte så lätt att förmedla det budskapet till min omgivning, tyvärr.
Då blir jag nog lätt en martyr istället, men oftast en sån som stänger inne allt.

Min timing är inte alltid på topp, men visa mig hur jag ska bli bättre på det då, istället för att håna. Så känner jag och jag har fått lära mig att en känsla aldrig är fel. Värst vad ni blev experter då. Alla mot en. Jävligt kul liksom.

Igår kväll blev jag ledsen. Jag kände mig modig och försökte, men det blev tydligen fel. Hur skulle jag veta?

Så förlåt så jävla mycket då!

Jag älskar dig...

... tänk att de orden ska vara så svåra att säga!

Vi har börjat med att ha "uppvärmning" när vi repar teater. Vi får göra olika övningar som ska få oss mer avslappnade och liksom lite verktyg för själva presterandet när vi repar.
Det är roligt och nyttigt... Vi jobbar verkligen med oss själva.

Men igår...

Då skulle vi para ihop oss två och två, jag hamnade med P som är en man i 35-årsåldern. Vi skulle säga "Jag älskar dig" till varandra.... Jag har aldrig sagt de orden till någon man. Jag har bara sagt de orden till Gustav och Elin (syskonbarnen).

Fy fan vad tragiskt!
Jag har aldrig sagt - Jag älskar dig - till någon man...

Jag har aldrig haft ett sådant förhållande med någon man att det varit aktuellt att säga det. Mina flyktiga förhållanden har aldrig varit på det stadiet. Att säga Jag älskar dig, till en gift man känns väl inte heller aktuellt direkt. När jag var 22 och hade ett förhållande med Mr Gift så var det ju mer en beundran än kärlek, kan jag se såhär efteråt. Inte älskade jag honom.

Framförallt så har jag aldrig känt att jag har velat säga det till någon man, jag har alltså aldrig älskat någon på det sättet. Jag är 46 år. Det här är ju hemskt!

Det var skitjobbigt med den där övningen igår, jag blev väldigt berörd och kunde nästan inte klämma ur mig orden till en början.
Vi började med att stå långt ifrån varandra men även jättenära. Då blev det riktigt jobbigt.
Sen fick vi olika uppgifter under övningen, t.ex att vi skulle säga det så trovärdigt som möjligt till den andre, och sedan gå. Att vi skulle få personen som vi sa det till att verkligen känna att orden var ärliga.

Jag var helt slut när jag kom hem igår. Nu känner jag att jag gruvar mig för kvällens rep. Vad hittar han nu på, Mr Regissör?

Brustet hjärta

Pratade precis med en person som lider av ett brustet hjärta

Det här låter väl fånigt, men jag skulle också vilja lida av ett brustet hjärta. Hellre det än att inte ha någon alls i sitt hjärta....

För just nu är det ju torka på den fronten...

Poncho = fult?

En sån här vill jag ha. Har aldrig riktigt kunnat förlika mig med att bära poncho av någon anledning, men den här är så fin.

Nytt jobb!

Jahapp. Då har man ett till jobb då. Fem skolor, jag tyckte liksom inte att det räcker med fyra. Jag gillar utmaningar... hahahhahahhahah

Nä, det blir kanske lite mycket men jag behöver pengarna helt enkelt. Från och med nu är jag även SYV på Friskolan Lust och Lära i Bollnäs. Erbjudandet passar mig utmärkt eftersom de vill ha någon på "Konsultbasis" vilket innebär ett bollplank till lärarna och nästan ingen elevkontakt, det fixar de själva med hjälp av sina coacher. Jag ska ha sju föräldramöten nu i höst på kvällstid, samt hjälpa lärarna med info om regler etc. Så det blir på fritiden, passar bra när teatern är slut om en månad, då har jag mer tid...

Teatern ja... ja aldrig får man andas ut. Vi har fått tråkigheter i ensemblen så en tjej har hoppat av. Vi (rättare sagt jag) hittade en ersättare som kändes kanon men hon ringde idag och känner att det tar för mycket tid så hon drog sig ur. Ja, rep ca 16 timmar i veckan + heltidsjobb är ingen dans på rosor. Enklare för mig som inte har några barn och man som vill ha min uppmärksamhet när jag kommer hem såklart. Och det är så himla roligt!