Det var inte bara att ta sig till Spanien! En förutsättning verkar vara att kunna spanska, för engelska pratar de då inte! Hade jag inte haft turen att stöta på två unga killar från Sverige på flygplatsen i Malaga (varav den ene kunde spanska) så hade jag nog inte tagit mig fram till Almerimar. De hjälpte mig att tolka vid köp av bussbiljett och middag!
Fyra timmar tog bussresan. Busschauffören lunde såklart inte heller engelska så när jag frågade om jag bar framme så svarade han "yes" varvid jag glatt klev av. Det var bara det att det var tre mil för tidigt. Mamma hade lejt en man som skjutsat henne för att hämta mig och de stod vid rätt hållplats, jag stod alltså vid fel hållplats. Kl 21 en lördagkväll i ett land där de inte pratar engelska. Hög kriminalitet. Ensam. Gulp.
Efter mycket om och men så hittade mamma och mannen mig (efter 1,5 timme)
Ska berätta mer om Spanien när jag kommer hem. Det som är värt (?) att veta nu är att:
1. Mitt knä totalpajade första dagen i Spanien. Har fruktansvärt ont!
2. Försöker att vara "här och nu" men det är inte så lätt, jag grubblar mycket
3. Sover dåligt pga grubblerier och ont knä
4. Solen är ganska varm på dagen men på kvällen får man klä på sig rejält för att inte frysa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar