Jag är ingen "deppig" person. Jag är en sån som [tyvärr] stänger av mina känslor många gånger, biter ihop och går vidare. I helgen har det varit riktigt blä. Jag kan inte förklara det hela. Känner mig bara off. Ska hoppa på motorcykeln och ta en tur senare, det brukar rensa skallen. Till kvällen är säkert allt bra igen.
Kanske ska jag ta mig en funderare på mig själv som person eftersom jag så många gånger känner mig missförstådd. Ibland hör jag mig själv säga en sak, men personerna omkring mig verkar höra något annat (?)
Jag har en bild av mig själv som en väldigt tydlig person. Tycker inte att jag är "flummig" eller otydlig, tvärtom. Ändå blir jag missförstådd ibland. Varför?
Ibland funderar jag på om jag har helt tokiga värderingar. Eftersom det ibland är så att jag verkar vara "kärringen mot strömmen" och mina vänner tycker precis tvärtom. Ska man tänka så att "majoriteten tycker si, så då är det rätt". Eller ska jag hålla fast vid mina värderingar?
Inte helt enkelt. Jag är även en sån som inte är rädd att säga vad jag tycker. Ibland går jag på som en bulldozer, jag borde vara mer ödmjuk. Jag har väldigt svårt för människor som sitter mesiga/tysta och "inte tycker något" och efteråt så tisslar de bakom ryggen. Säg vad ni tycker då för faan!
Just nu känner jag mig bara så jävla ensam.
Men vad är det jag saknar? Nya/fler vänner? En man? Sex? Utmaningar? Semester? Nytt jobb? Flytta?
Jag har faktiskt inget svar på frågan...