Igår höll jag på att fronta med en bil!
Jag tog Kawasakin för att åka med på tisdagsturen till Sveg. Halvvägs (jag kör i sakta mak) så blinkar bilen framför mig för att svänga in höger, jag glider ut för att köra förbi på vänster då en bil plötsligt svänger ut från vägen som bilen svänger in emot. Jag hinner uppfatta att tanten som kör bilen som kommer körande inte ser mig, trots att jag kör en 350-kilos koloss till motorcykel. Jag tänker "nu frontar vi", men håller vänster och tar diket och det handlar om några decimeter från en rejäl krock kan jag säga! Jag svor så det rykte, tanten körde vidare och jag likaså. Jag blev nog chockad. Jag skulle såklart ha vänt och följt efter bilen och pratat med tanten. Värsta hjärtklappningen fick jag kan jag lova!
Det gick riktigt bra att köra Kawa. När jag kör Trimph så domnar jag bort i armen nästan hela tiden, man hänger ju liksom på armarna på den, på Kawan sitter man mer bakåtlutad. Vi åkte till Sveg, fick skapligt med regn på oss och sen tog vi vägen via Fågelsjö och Rullbo hem. Det blev sisådär en 27 mil eller nåt. Lite stel när jag kom hem, och frusen. Kanske kanske kan jag åka med på långturen till Dalarna på lördag. Jag ska känna efter i kroppen idag hur det känns och avgör efter det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar