Nu när det gått så här lång tid så har jag anpassat mig till mitt nya liv. Det tog ganska lång tid innan hjärnan hängde med och förstod att jag faktiskt var smalare. Nu är jag i mål. Jag har gått ner det jag kan gå ner. 64-65 kg blev det totalt. Skulle jag bara få bort överflödsskinnet också så skulle jag vara 100% nöjd.
Jag får ofta frågan vad som är det bästa med operationen. Det är såklart olika för alla individet, men för mig är det allra bästa med viktnedgången detta:
- Jag är oerhört glad att inte längre känna mig fet/ful/fel, särskilt på offentliga platser
- Att jag orkar röra på mig, det är SÅ kul med gympa!
- Shopping, hur kul är det inte att kunna gå in i en "vanlig" affär och shoppa. Och vilket utbud det finns dessutom!
- Jag känner mig ganska fin ibland, det gjorde jag aldrig förut
- Vardagshändelser som den som aldrig varit så tjock som jag var tänker på; att få plats i stolar, att inte riva ner grejor på affärerna för att det är trångt mellan hyllorna m.m
Jodå. Men bara småsaker. För mig är det:
- Jag har knappt någon rumpa kvar så det är jobbigt att sitta på stolar som inte har stoppning. Får jätteont i rumpan och svanskotan
- Krämporna har börjat komma, antagligen pga att jag rör mig mer. Jag har ont i höfterna och ryggen
- "Skinnet som blev över". Det är inte kul kan jag säga. Kommer aldrig att ha linne på mig så länge mina armar ser ut som de gör nu...
Jag ångrar absolut inte att jag gjorde detta, det är det bästa jag gjort i hela mitt liv!
Här en bild från 2008, strax innan operationen
3 kommentarer:
Det är bara att bocka och uttrycka "wow" vilket jobb du gjort med dig själv! Grattis!
Sänder en kram från förorten!
Ja, du har verkligen varit duktig! För det är inte bara att operera sig. Man måste jobba som fan också och det har du gjort! Kram! :)
En undran från en som är två månader in i sin Gastic Bypass, enligt vad jag har hört har man rätt till bukplastik via (som i mitt fall Västra Götalands Region) det kan klart vara olika i Sverige. Värt att prova att ringa vårdgaranti - eller vad de heter.
Har just nu lite svårt - men jag mailade med dig i början av din - då trodde jag aldrig jag skulle sitta här själv - och jag är så vansinnigt glad över att jag kan sitta med benen i kors - jiiiho!
Marie Gerahty
Skicka en kommentar