2011-09-12

Blääääääää

Jag behöver bli upplyft, inte nertryckt. När jag är ute på tunn is så behöver jag få veta att jag duger, inte att jag är dålig. När jag blir nertryckt så ältar jag. Jag vågar sällan säga något till någon utan vrider bara på OFF vad gäller känslolivet.

Jag veeeet. Jag har inte så lätt att förmedla det budskapet till min omgivning, tyvärr.
Då blir jag nog lätt en martyr istället, men oftast en sån som stänger inne allt.

Min timing är inte alltid på topp, men visa mig hur jag ska bli bättre på det då, istället för att håna. Så känner jag och jag har fått lära mig att en känsla aldrig är fel. Värst vad ni blev experter då. Alla mot en. Jävligt kul liksom.

Igår kväll blev jag ledsen. Jag kände mig modig och försökte, men det blev tydligen fel. Hur skulle jag veta?

Så förlåt så jävla mycket då!


3 kommentarer:

Jennie sa...

Skickar en stärkande kram och jag gillar dig PRECIS som du är, just för att du är DU <3 Kraaaam!!

Cordelia sa...

Känner igen varenda stavelse. (Har bara sagt "jag älskar dig" till mina barn och faktiskt två vänner) För övrigt har jag nog svårt för just de tre orden.

Att håna är väldigt fult.
Som Jennie skriver så betvivlar jag inte ett endaste ögonblick att du är en bra människa och självklart duger du som du är!

Kramar...

Alex sa...

Kram och omtankar. Du är modig och bra, skit i dem som säger annat. Det är tufft att jobba med sig själv, och lämna ut sig själv som ni gör i teatern. För några år sedan gick jag en kurs för att bli kvinnojourkvinna, och då var det mycket jobb med sig själv innan, och jag pallade inte det, för det väckte för mycket minnen osv. Nu skulle jag nog klarat det.
Massor av styrka till dig. Jag hoppas att jag får tillfälle att se teatern. Och grattis till jobben!