Vi har börjat med att ha "uppvärmning" när vi repar teater. Vi får göra olika övningar som ska få oss mer avslappnade och liksom lite verktyg för själva presterandet när vi repar.
Det är roligt och nyttigt... Vi jobbar verkligen med oss själva.
Men igår...
Då skulle vi para ihop oss två och två, jag hamnade med P som är en man i 35-årsåldern. Vi skulle säga "Jag älskar dig" till varandra.... Jag har aldrig sagt de orden till någon man. Jag har bara sagt de orden till Gustav och Elin (syskonbarnen).
Fy fan vad tragiskt!Jag har aldrig haft ett sådant förhållande med någon man att det varit aktuellt att säga det. Mina flyktiga förhållanden har aldrig varit på det stadiet. Att säga Jag älskar dig, till en gift man känns väl inte heller aktuellt direkt. När jag var 22 och hade ett förhållande med Mr Gift så var det ju mer en beundran än kärlek, kan jag se såhär efteråt. Inte älskade jag honom.
Jag har aldrig sagt - Jag älskar dig - till någon man...
Framförallt så har jag aldrig känt att jag har velat säga det till någon man, jag har alltså aldrig älskat någon på det sättet. Jag är 46 år. Det här är ju hemskt!
Det var skitjobbigt med den där övningen igår, jag blev väldigt berörd och kunde nästan inte klämma ur mig orden till en början.
Vi började med att stå långt ifrån varandra men även jättenära. Då blev det riktigt jobbigt.
Sen fick vi olika uppgifter under övningen, t.ex att vi skulle säga det så trovärdigt som möjligt till den andre, och sedan gå. Att vi skulle få personen som vi sa det till att verkligen känna att orden var ärliga.
Jag var helt slut när jag kom hem igår. Nu känner jag att jag gruvar mig för kvällens rep. Vad hittar han nu på, Mr Regissör?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar