Ovanstående bok av Robert M Pirsig fick jag tips av någon (minns inte vem) att läsa.
Jag har många böcker på min "att-läsa-lista" men häromdagen började jag då med denna. Det stod så fint om hur det är att åka motorcykel i första kapitlet. Såhär:
Man måste vara mycket intresserad av att skrika för att kunna hålla bildande samtal på en motorcykel i gång. Istället tillbringar man sin tid med att bli medveten om saker och ting och meditera över dem. Över syner och ljud, över vädrets nycker och saker man minns, över maskinen och landskapet man ingår i, tänker i lugn och ro på allt möjligt utan att hetsas och utan känslan av att tiden rinner en ur händerna.
Hade inte kunnat beskriva det bättre själv. Precis så är det! Är jag stressad eller låg så finns inget bättre än att åka hoj, allt liksom blåser bort...
Boken är från 1977, redan då förstod man storheten av att åka hoj! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar