Följetongen...

Jag är så glad, för det är inte artros i mitt knä!
Hade telefontid med läkaren häromdagen och nu var hon så illa tvungen att ta tillbaka det där med artrosen. Hon har nämligen sagt att "röntgenbilderna visar att det med all sannolikhet är artros". Jag visste inte vad jag skulle svara, men jag sa nåt typ. "Jaha, så artosen dök upp helt plötsligt vid en olycka den 6 augusti klockan 15.30?" Inte för att jag vet nåt om knän och så, men verkar det inte väldigt konstigt om man får artos i samband med en vurpa på motorcykel?

Hur som helst så gjorde jag ju en ny röntgen, s.k belastningsröntgen, förra veckan. Nu visar bilderna att det inte finns några tecken på artros. Det kan vara menisken eller möjligen korsband/ledband och det måste de väl antagligen gå in i knät för att se?

Skitsamma, jag är skitglad i alla fall. För OM det varit artros så hade det betytt att jag fått leva med det här resten av mitt liv. Nu kan det finnas hopp. Det lutar väl åt att det är menisken och om det är det så är det tydligen ett snabbt ingrepp. Problemet nu är att det är lååååång väntetid till ortopeden och jag skulle gärna vilja få detta fixat snabbt, främst för att det är vinter och halt ute (är livrädd att halka).

Nu är det helg. Det ska bli skönt med lite välbehövlig vila.
Fredagkvällen tillbringades på restaurang tillsammans med motorcykelkamrater. Ett tjugotal var vi. Trevligt och gemytligt. God mat också, även om jag och en annan fick vår mat efter att de andra hunnit ätit upp sitt, dåligt tyckte jag...