Tillbakablick

När jag var liten så tillbringade jag väldigt mycket tid hos min farmor. Jag älskade min farmor. Farmor bodde i en by som hette Föne, 1,5 mil från Ljusdal. När jag var 7 år dog min farfar och farmor blev änka. Farmor jobbade inte. Fråga mig inte vad hon levde av, men antagligen änkepensionen samt sparade pengar. Farmors hus i Föne hade två våningar samt en källare med garage. På nedre plan fanns kök, kontor, tv-rum samt ett "finrum" dit dörren alltid var stängd. Ibland fick jag gå in i finrummet. Ofta när farmor åkte ut i något ärende så smög jag in i finrummet. Det var som att komma in i ett slott i mina ögon. I finrummet fanns en öppen spis, fina soffor, vitrinskåp med fin servis, kristallglas m.m. I rummet fanns även en guldfärgad klocka som slog varje hel- och halvtimma. Jag tyckte att farmors finrum var det finaste rummet i världen. Farmor sjöng i kyrkokören och hon sjöng ofta barnsånger för mig.

På andra våningen fanns farmors sovrum samt min pappas och fasters gamla sovrum. Jag sov alltid i pappas rum som var jättestort. Varje gång jag sov hos farmor så trollade hon fram en tidning som jag kunde läsa innan jag skulle sova. Jag förstod att det var något fuffens med det där trolleriet, men listade aldrig ut hur farmor trollade fram tidningen. När jag blev vuxen fick jag veta att farmor gömde tidningen i en stor kista i hallen och tog fram den medan jag borstade tänderna. Jag hade en favoritbok som jag alltid läste hos farmor. Det var "Pongo och de 101 dalmatinerna". En annan bok som jag gillade var "Byn som glömde att det var jul". Den har jag fortfarande kvar och den brukar jag läsa för Elin.

När jag var hos farmor så fick jag full uppmärksamhet. Men i mina ögon på ett postitivt sätt. Farmor lärde mig att läsa, vi åkte spark, cyklade, hälsade på tanterna i byn och en massa annat. Ofta åkte vi in till Färila och vattnade på farfars grav.

Höjdpunkten var när vi skulle på affären och handla. Affären i Föne var ganska välsorterad. För att byborna skulle handla där istället för att åka till Färila så var man tvungen att ha ett brett sortiment. I affären fanns förutom mat även leksaker, pappersvaror, underkläder och en del annat. Det var jättespännande att gå och titta i affären. Farmor var ganska sträng och sa alltid "rör ingenting" när vi gick in i affären. Om jag hade tur så fick jag ibland en chokladbit när vi stod vid kassan för att betala. Den hette RIGI, var platt med ljusblått papper med en ko på har jag för mig. Någon som minns den chokladen???

När jag blev lite äldre, kanske 11 år eller nåt, så blev jag kär i en kille i byn som hette Staffan. Han var några år äldre och hade moppe. Ibland satt jag och min kompis Anette på trappan till affären och suktade efter moppekillarna. Oj vad Staffan var fin tyckte jag.

För mig var det som en fest att få gå in i farmors finrum eller att få följa på affären. Idag "duger" det inte för barn att gå in på en affär att titta. Nu ska det vara häftigare prylar och att bara titta räcker inte, man måste köpa köpa köpa.

Ibland önskar jag att det fanns en tidsmaskin. Då skulle jag resa tillbaka till farmors finrum och med tindrande ögon titta på den fina kaffeservisen (som för övrigt står i mitt vitrinskåp nu) och titta i fotoalbum och sånt. Det vore nåt!