Igår hände något som aldrig tidigare hänt sedan jag började åka hoj för 18 år sedan. Jag vurpade!
Danielsson och jag skulle åka ner till broms och kurvkurs på Rörberg gocartbana men kom bara drygt halvvägs. Utanför Holmsveden var det vägarbete, vilket vi visste om. Jag såg på håll att "nu kommer det en 20-meterssträcka med sprängsten" så jag bromsade och tog det lugnt. Körde säkert inte mer än 25-30 km/h när framhjulet skar ner i det tjocka lagret av sten och PANG så låg jag där. Fattar inte hur man ska kunna köra 50 km/h på hoj där som skyltarna angav.
Först så kändes det som om allt hade gått bra, så jag försökte resa mig upp. Men det gick inte, för höger knä bara vek sig. Provade vänster istället och det funkade. Kände på en gång att något var fel, pajade ledbandet i samma knä för typ 15 år sedan och kände direkt igen smärtan. Med hjälp av Danielsson så linkade jag av vägen men kunde inte stödja på benet.
Det kom en hjälsam kvinna på moppe som erbjöd sig att hämta sin bil och skjutsa mig till Bollnäs sjukhus. Men medan hon var o hämtade bilen så bestämde sig tjurskallen Olsson för att "jag skulle minsann köra själv". Danielsson fick hålla i hojen medan jag provade om jag kunde böja knät o få upp benet på fotpinnen. Det funkade.
Så Danielsson fick vara "stödhjul" och hålla i mig i upprätt position medan jag petade i ettan med det friska benet och drog iväg. Vilken idioti! Inte skulle väl jag ha kört, jag skulle såklart ha åkt med kvinnan i bilen istället. Men har man svårt att be om hjälp och att "ligga till last" så har man... Suck
Kom fram helskinnad till Bollnäs, men bra kändes det inte. Fick ligga i en säng på akuten och fick hjälp ganska snabbt. Det blev röntgen och undersökning m.m. Som jag trodde så var ledbandet skadat.
Nu får jag hasa mig fram på kryckor en vecka eller två (förhoppningsvis inte längre i alla fall!) och vila vila vila. Jag är för tung för att orka hoppa på kryckorna, så jag liksom släpar mig fram. Det går inte fort kan jag säga.
Idag har jag tagit mig nedför trappan och suttit på en solstol hela dagen och läst. Usch så trist! Varmt är det också, FÖR varmt! Men det hade kunnat gå värre med både mig och hojen. Tack gode gud för att det är slutet av mc-säsongen!
Om någon har tips på hur man får ett ledband att läka snabbare så tar jag tacksamt emot. Träna ska man tydligen inte, utan viiiiilaaaa. Segt!
6 kommentarer:
Det där lät ju inte ett dugg roligt. Jag hoppas att läkningen går fort för dig.
Men fyyy vilken otur, nu blir det väl inge mer mc-åkning i år för din del antar jag, lider med dig...
Krya på dig!
Det där låter allvarligt, jag hoppas du blir snabbt återställd!
Ajjj... men stackare då! Hoppas det blir bättre snart.
kram!
men oj ... vad det händer grejer här... när man inte är hemme...
Tänkte på dig igår, och skúlle ringa precis som en kompis kom förbi..så det föll i glömmo..
Hur har du det med knäet nu då? stackare!! jag ringer dig ngt idag
KRAAM
R
Ajdå, hoppas att ditt knä kryar på sig snabbt!
Skicka en kommentar