Min vän Mimmi har en dotter som heter Ellie som är 5 år. Om två veckor var det tänkt att Mimmi och Ellie skulle komma hit, vi skulle ha "tjejhelg" och Ellie skulle åka tåg för första gången i sitt liv. Ellie (och även jag) har sett fram emot det här jättemycket. Ellie undrade om jag kanske har popcorn för det tycker hon om, och så skulle vi gå och fika och äta en bakelse. Ellie kanske skulle kunna få en present av mig också undrade hon...
Förra veckan opererade Ellie bort halsmandlarna. I förrgår ringde läkaren och sa till Mimmi och Kenneth; - Jag vill träffa er om en timme, det är viktigt. De fick då veta att Ellie har en svår och väldigt elakartad cancer i halsen. Idag kl 11 så skulle de infinna sig på Astrid Lindgrens barnsjukhus och nu börjar veckor av provtagningar och behandlingar. De vet ingenting om utgången ännu såklart. De vet att det är ofantligt många provtagningar som skall göras och de vet att Ellie ska få cellgifter. Ovissheten måste vara fruktansvärd!
Men det är då fan inte rättvist att en söt och glad 5-åring ska få cancer!


