Oj vad svårt. Jag har många "bästa vänner". Men en som hängt med mig sedan länge och som verkligen vet ALLT om mig är Misan.
Misan flyttade till Ljusdal från Sundsvall och dök upp i vårt klassrum efter jullovet i sjuan. Hon var ny i klassen och jag fick ledsaga henne till klassrummet då vi skulle ha tyska eftersom hon inte hittade. Sedan dess är vi vänner. Vi har hängt ihop i vått och torrt. Min pappa kallade oss skämtsamt för "Ping och Pong" eftersom vi gjorde allt ihop.
Under gymnasietiden och därefter umgicks vi en del med äldre killar. De köpte ut vin åt oss och vi kände oss nog lite coola att vi fick vara med i deras gäng. Misan flyttade till Bollnäs för attt plugga men kom tillbaka till Ljusdal efter något år.
Senare så tog vi mc-kort samtidigt och levde riktigt partyliv några år där och var väl ut i princip varenda helg. Vi rökte och drack rätt mycket. Fy fasen vad det hade kunnat gå illa för oss. Men det gjorde det ju inte tack och lov. Vi har haft det lite likadant under vår uppväxt, det har varit skönt att kunna prata med någon som har det likdant och som förstår.
Vi gled ifrån varandra lite (av naturliga skäl) när hon träffade Sigge och fick sina tre fina pojkar. Men vänskapen fanns där ändå, även om vi inte träffades lika ofta som tidigare. När Misan miste sin mellanpojke Albin i januari 2006 så var jag riktigt orolig för henne. Jag trodde ärligt talat inte att hon någonsin skulle kunna bli sig lik igen. Självklart fattas en bit av henne och livet blir aldrig detsamma utan Albin. Men hon har ändå kunnat hitta glädje i livet igen.
Herregud vad mycket roligt/tokigt/tråkigt/hemskt jag har upplevt tillsammans med Misan. Vi har fnissat ihop tusentals gånger och även gråtit ihop många gånger.
Misan är min allra bästa vän. En vän som jag litar på till 100%. En vän som jag kan anförtro mig åt och som jag uppskattar jättemycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar