Synvilla

Så var jag på jobbet igen. Skönt! I love my job!
En elev haffade mig direkt jag gick från bilen "var har du varit då, jag har letat dig!". Kul att vara eftertraktad, hi hi...

Nästa vecka är det föräldramöte både måndag och tisdag kväll. Åttorna ena kvällen och niorna andra. Det blir kul, men det är lite pirrigt att prata inför föräldrar. Ja pirrigt i ca 30 sekunder, sedan släpper det...

Igår var jag till sjukgymnasten med mitt knä. En jättetrevlig ung tjej från Norrland. Hon kontrollerade rörligheten i knät bl.a. Jämförelsevis med det andra knät så var det inte särskilt bra, vilket ju inte är så konstigt. Jag har fått ett träningsprogram och sen vore det ju bra med gympa och/eller promenader också. Dock ej cykling i branta uppförsbackar till en början. Jag tog henne på orden och igår gick jag en kort promenad hemma. Kanske 1 km. Låter säkert som en barnlek för många, men med nyopererat knä så var det lagom kände jag. Ska gå ikväll också har jag tänkt.

Min bror passerade mig i bil när jag promenerade. Han körde förbi utan att känna igen mig. Jag vinkade glatt och han stannade och backade tillbaka. Han tyckte att jag såg ovanligt smal ut. Mitt utseende har såklart förändrats en del med viktnedgången. Nu träffade jag honom i förrgår så det är väl dags för ett optikerbesök för honom då kanske, eller så trodde han att det var en synvilla att hans syster var ute och promenerade! ;-)

Ett stort minus efter operationen är att jag tappar otroligt mycket hår! Det är en stor tuss i borsten varje gång jag borstar håret. Inte kul alls, igår hade jag hästsvans och den är så smaaal så smal. Men det ska väl ordna sig det med. Kanske måste köpa något på hälsokostaffären...

PS. Ni har väl inte missat att fotodagboken är uppdaterad. Massor av bilder från Funäsdalen bl.a... ;-)